Äktenskapsarrangemang i medeltid
Vid medeltiden var det, inte helt oväntat, fadern som styrde vid giftermål. Han såg till de ekonomiska aspekterna i första hand, även om han nog unnade sitt barn en partner med yttre företräden också. Egendomar såsom gården och lösöre hade man mödosamt samlat under flera generationer och det gällde att hålla allt intakt, eller ännu hellre öka på förmögenheten genom ett gott ekonomiskt gifte. Släkter med tillgångar ägnade en hel del tid till att diskutera innan man tog beslut angående äktenskap. Man gjorde överenskommelser mellan familjerna, och det var meningen att dessa skulle komma till allmän kännedom. Det var inte frågan om något frieri mellan två parter utan det hela sköttes av någon för ändamålet utsedd person, en s k böneman.

Nattfrieri
Århundrandena efter medeltiden började olika samhällsskikt ta form. Om allmogens eller "vanligt folks" frieri på 1700- talet fram till vårt århundrade, talas det om begreppet "nattfrieri". Sådana nattfrierier, som var vanligast i norra Sverige, gick ut på att byns pojkar samlades på lördagskvällar, stärkte sig något måhända med brännvin och senare på kvällen gick runt till flickorna på gårdarna i socknen. De gick till att börja med i flock, knackade på hos jäntorna och läste kanske en skojsam vers. De hoppades på att bli insläppta någonstans, ibland hade de en speciell flicka i tankarna. När så en av pojkarna var välkommen att stiga in och lägga sig ner bredvid flickan, drog de andra vidare.
Det hela var en tradition med strängt reglerad ritual. Flickan låg i uthuset eller ladan, redan nerbäddad under en fäll, och en brännvinsflaska var placerad i ena hörnet för att besökaren skulle ha något att stärka sig med.
Pojken fick endast ligga ovanpå täcket, överträdelser sågs med stränga ögon. En flicka som inte följde dessa normer ansågs ha "legat bort sig".
Följde man reglerna så var man med i systemet nästkommande lördagskväll. Antingen kom samme besökare tillbaka eller också en annan yngling. Det var helt i sin ordning. Att seden accepterades av föräldrarna berodde på att frierierna hölls inom en sluten krets där män utifrån inte hade tillträde.
Efter en tid kanske ett ungt par upptäckte att de tyckte särskilt mycket om varandra, då kunde pojken bli kvar hela natten och vid tiden för familjens uppstigande komma med in i stugan och bli bjuden på morgonmål. Med tiden blev det giftermål. Han hade friat!

Friargåvor
Det var också vanligt att ungdomar gav varandra gåvor. Ofta hände det att man gav bort presenter åt flera, på så sätt kändes det mindre laddat och man kunde försöka uppfatta gåvans värde hos mottagaren. Uppskattades skeden eller lindockan, blev det många gånger snart ett par av en flicka och pojke.

Frieri med böneman
I södra Sverige, där bönderna var mer välbärgade, hade föräldrarna större inflytande. Här fick oftast bönemannen fortfarande uppgiften att tala för den blivande brudgummen hos brudens familj. Han skulle förhoppningsvis ha talets gåva och kunna få sitt bud att verka ytterst fördelaktigt och oemotståndligt.
Frieriet brukade inledas med att den manlige parten, eller hans föräldrar, bad bönemannen att göra ett besök hos flickan för att undersöka hennes föräldrars inställning till giftermål. Det var fadern som i egenskap av flickans giftoman hade rätt att bestämma vem hon skulle gifta sig med. Denna lag avskaffades så sent som 1916.
Ibland besökte bönemannen flickans hem ett par gånger för att få äktenskap till stånd. Processen följde ett visst mönster. Vid första besöket, då alla kände igen bönemannen, skulle ingen låtsas om själva ärendet. Bönemannen samtalade länge med gårdsfolket om allehanda vardagsbestyr och gled slutligen försiktigt in på syftet med besöket. Han pratade då om uppdragsgivarens rikedom och dygder utan att nämna eventuella brister. Det gällde att övertyga flickans föräldrar om nyttan med giftermålet. Då kunde det hända att friaren blev inbjuden att besöka gården och i de flesta fall blev det då en lyckad utgång. Fanns vissa tveksamheter fick föräldrarna några dagars betänketid innan bönemannen dök upp på nytt.

Stockholmsäktenskap
Under 1800-talets mitt började befolkningen i Sverige att röra på sig i allt högre grad. De jordlösa drog sig mot städerna för att söka arbete på fabriker. Folk från olika bygder och trakter möttes och blandades. Detta gällde också seder och bruk. De gamla mönstren höll inte och allfler började själva bestämma vem de skulle bilda familj med. Äktenskapsfrekvensen minskade också eftersom många valde att inte ingå äktenskap, de gifte sig på stockholmskt sätt som det kallades. (Jämför med dagens samboförhållanden, här har de sitt ursprung!) Många ansåg sig inte heller ha råd till giftermål.

Frieri och folktro
Folktro kring frieriet handlar oftast om det tillfälle när ynglingen på allvar ställer frågan själv, utan inblandning av föräldrar eller böneman. Det hette att frågan skulle ställas "när månen stod i ny" (den växande månen). Då väntade många lyckliga dagar.Var man oförsiktig och friade i nedan skulle kärleken snart ta slut.

Adelns frieri
Betraktar vi de högre stånden, såg det lite annorlunda ut. Bland adeln kunde de unga männen sällan fria utan tanke på föräldrarnas åsikt, och då framför allt flickans. Eftersom mödrarna hade ägnat lång tid åt att få en uppfattning om de unga adliga männen i kretsen, fick de ofta sista ordet när ett äktenskap skulle godkännas. Släktbanden mellan de många adliga ätterna sträckte sig i ett nätverk bakåt i tiden. Det visste de äldre kvinnorna mycket om och höll reda på. Man ansåg det viktigt att barnen gifte sig inom sitt eget stånd och inte nedåt. Ungdomar möttes på baler under vintern och på kurorter sommartid. Många gånger kunde svärmeri och tycke uppstå, men det hängde helt på föräldrarna om det skulle bli äktenskap av drömmarna. Den unge man som ville gifta sig med en flicka, förväntades gå till hennes far och anhålla om hennes hand. Hade han tur fick han ett medgivande och kunde gå vidare till flickan och fria. Här har vi en föreställning om att den unge gentlemannen föll på knä med förlovningsringen i beredskap. Fick friaren ja tillkännagavs förlovningen och paret var i "eklatt förlovade". Samtidigt fanns det många och komplicerade regelverk för hur flickor skulle uppföra sig gentemot pojkar. Följdes inte dessa betraktade omgivningen ett sådant "par" som förlovade. Det kunde t ex hända att en flicka hade dansat för många danser med en man på en bal (fler än två), för att det skulle anses att hon överskridit gränsen. Då var hon helt enkelt borta från äktenskapsmarknaden och anständigheten krävde att de tu välsignades av kyrkan.   

Dagens romantiska äktenskap
Vårt eget århundrade innehåller en kompott av gångna tiders seder. Vi måste gå tillbaks igen för att urskilja äldre traditioner. Under 1700- talet infann sig en ny "tidsströmning", kallad romantiken. Härifrån har vi begreppen kärlek och förälskelse. Boken "Den unge Werthers lidande" är det kanske bästa exemplet på denna inriktning. Det är därifrån vi har fått våra idéer om att man ska gifta sig av kärlek, t om att kärlek är en förutsättning för äktenskap. Det var från början ett borgerligt synsätt, och det var hos den samhällsklassen romantiken blommade som mest. Något mer än idéer och föreställningar blev det aldrig vid den här tiden, verkligheten handlade fortfarande om vad som var ett lämpligt parti, precis som hos adeln. Borgarskapet frieri följde också på många sätt adelns, d v s mannen anhöll om flickans hand hos hennes far. En flicka född i borgarklassen på 1800- talet, uppfostrades lika strängt som en i överklasskiktet. Att "gifta ner sig" av kärlek till en man var i de flesta fall inte att tänka på. Det synsättet började dock ändras i slutet av 1800- talet då romantiken och känslorna började få styra. Idag värderar vi kärlek och förälskelse högt, arvet vi fått från romantiken. Vi har samtidigt ordspråk som "lika barn leka bäst". Hur det går till att fria idag talas det inte mycket om, man kan bara gissa. Det varierar alldeles säkert. Numera händer det att kvinnan friar, vilket skulle ha fått kvinnor förr att höja på ögonbrynen, åtminstone de ur borgarklassen och adeln. Och trots den nya tiden hoppas nog de flesta kvinnor fortfarande att mannen ska hålla sig till traditionen och ta initiativet till ett romantiskt frieri!