Det jag skriver här är mina tankar och funderingar kring vigselsamtalet och kan inte appliceras på alla präster, för alla gör olika, men det här är mina grundtankar.

Jag försöker att träffa brudparet två gånger om det är möjligt, en gång i kyrkan för att öva lite på var man ska stå och hur man ska gå. Om det går försöker jag att se till att organisten också är där för att prata in-, och utgångsmusik, psalmer och solosånger. Den här träffen handlar mycket om det praktiska och jag försöker hjälpa brudparet att känna en trygghet i själva vigselgudstjänsten, att den inte känns konstig utan att vi har tittat på allt som kommer att hända och att det känns OK.

Den andra träffen kan man ha direkt efter den första i kyrkan men jag tycker att det är mer avspänt och trevligt att ha den på annan tid och annan plats, om det är möjligt hemma hos brudparet.

Den här träffen kan handla om väldigt mycket och kan se väldigt olika ut, beroende på vilket brudpar jag har framför mig.

Generellt kan jag säga att jag försöker få med tre lite större delar eller teman i samtalet:

• Hur har deras liv sett ut fram tills nu, tillsammans och var för sig. Känner hon till hans gamla svartsjuka ex, vet han att hon gjorde abort när hon var 16, hur länge har de varit tillsammans. Det blir ofta ett samtal om hur väl de känner varandra.
• Hur ser deras liv ut nu, varför gifter dom sig. Ett samtal om vad som rör sig i deras huvuden just nu.
• Hur ser framtiden ut, vad gör ni om fem år, vill ni åldras tillsammans. Ett samtal om barn, trohet och hur man tänker om ett liv tillsammans.